Pelle Molin-sällskapen Bodö och Sollefteå.

Pelle Molins vänner i Bodö har under åren med glädje vårdat minnet av Pelle.

Man har genomfört att området i Brevika, den gamla begravningsplatsen med Pelle Molins grav har fått namnet ”Pelle Molins plass”, väl synligt på stadskartan över Bodö. Under kriget bombades kyrkogården, endast den höga minnesstenen – bautan som man säger i Bodö – stod kvar. Man samlas varje år vid bautan vid Pelles födelse- och dödsdag.

Tatergruppen från Näsåker, som spelade Albert Vikstens krönikerspel ”Sagornas Ådal” framträdde i Bodö 1989 med stor publik. Hembygdsföreningarna i Ådalsliden och Sollefteå samt Multrå-akademin har under åren haft goda kontakter med vännerna i Bodö. Detta fr.a. genom dess förgrundsgestalt Knut Hoff f.d. chefredaktör för Nordlandsposten.

Så kom då det betydelsefulla brevet från Bodö i december 2005. Man planerade för en större minneshögtid den 26 april på 110-årsdagen av Pelle Molins död. Den skulle innehålla tal, musik och kransnedläggning vid Pelles grav. Utställning av hans konst i Galleri Sjögata samt utgivning av den nya boken ”Pelle Molin – vandringen mot havet” av Knut Hoff.

”Det hade vaert ekstra hyggelig om noen fra Ådalen ville ta turen till Bodö da” skrev Knut Hoff. Och så blev det. Vi beslöt oss för att resa. Ådalslidens hembygdsförening med Karl-Oskar Lundegård ansvarade för insamling och transport av konstnärens tavlor från vårt område. Sollefteå hembygdsförening med Kåre Andreasson och Mariann Hedman ansvarade för planering och genomförande av bussresan till Bodö den 25-28 april 2006. Vi hade planerat för 20 personer och blev 24 med bussföraren Lasse Andersson från Rådoms Buss.

Pelle Molin-sällskapets ordförande i Bodö Knut Hoff
Pelle Molin-sällskapets ordförande i Bodö Knut Hoff

Det blev en innehållsrik resa med deltagare från olika hembygdsföreningar i Ådalen. Det storslagna programmet på Pelle Molins dödsdag började vid bautan med sång, musik och tal. Kransnedläggning från Bodö kommun och från Ådalslidens och Sollefteå hembygdsföreningar.

Hembygdsföreningens ordförande i Ådalsliden Karl-Oskar Lundegård och en representant för Bodö kommun.
Hembygdsföreningens ordförande i Ådalsliden Karl-Oskar Lundegård och en representant för Bodö kommun.

Festligheterna fortsatte på kvällen i Galleri Sjögata med ”Come together party” samt innehållsrikt program med Bodös kulturelit som gäster. Nils-Erik Humlesjö läste en av Pelle Molins noveller och Cissi Jakobsson, som spelat Margret i ”Sagornas Ådal” sjöng.

Vår sista Bodödag började med resa till Saltstraumen, Norges mest omtalade tidvattenström, under guidning av Knut Hoff. Därefter bar det uppför, upp mot turisthytta i Havörnsenteret med vidunderlig utsikt över staden, fjällen och havet långt bort mot Lofoten. Kommunen bjöd på utsökt avskedslunch med havets läckerheter. Där diskuterade vi om, att det äntligen var tid att bilda ett Pelle Molin sällskap. Vi kom fram till att det skulle vara enklast med ett i Sverige och ett i Norge, med nära samarbete.

Knut Hoff Bodö och Mariann Hedman Sollefteå utbyter gåvor.
Knut Hoff Bodö och Mariann Hedman Sollefteå utbyter gåvor.

Så blev det, och redan i december samma år kunde Pelle Molins vänner i Bodö bilda sitt sällskap. Den 8 juli 2007 blev det vår tur. På eftermiddagen innan talet vid stenen i Multrå kunde vi bilda vårt sällskap i Multrå församlingsgård. Vi hade då glädjen att hälsa den svenske konsuln i Bodö John Steen Holm med hustru Merete välkomna. De är båda aktiva i Pelle Molin-sällskapet i Bodö.

Väl komna så här långt har vi idag regelbundet kontakt med varandra, och berättar om vad som sker på båda sidor kölen. Talare vid stenen 2006 var den kände nordnorske författaren och konstnären Karl Erik Harr med skönsjungande hustru Aud.

Vårt sällskap planerar att kunna överlämna en Pelle Molinbyst till det nya kulturhuset i Bodö som står färdigt om några år.

I vår årsskrift till medlemmarna 2009 får vi också läsa en hälsning från ordföranden i Bodö.

Slutligen kan nämnas att jag den 27 juni träffade ordföranden Knut Hoff vid bautan, där vi vid sjöstranden under några timmar talade om Pelle Molin och planerade för framtiden.

Av Mariann Hedman 30 nov. 2009

Välkommen!

Pelle Molinsällskapet bildades sommaren 2007. Sällskapet bildades för att uppmärksamma Pelle Molins betydelse i den ångermanländska och den svenska kulturhistorien.

När Pelle Molin dog 1896 var han relativt okänd som konstnär. Ganska snart efter hans död samlade författaren Gustaf af Geijerstam Pelle Molins noveller och några av hans reseskildringar och utgav boken ”Ådalens poesi”. ”Ådalens poesi” uppmärksammades stort när den gavs ut första gången, och boken har sedan dess getts ut i många upplagor; den senaste är ett dubbelt konstverk – ett postumt samarbete mellan Nordingråkonstnären Thage Nordholm och Pelle Molin: ”Ådalens poesi i ord och bild” (1988)

Som målare, och kanske mest som forsmålare, kom Pelle Molin verkligen till sin rätt. Hans forsmålningar av Nämforsen och Kilforsen som han målade under sin tid i Näsåker är fantastiska metaforer av den obändiga och kraftfulla natur som Pelle också var som person.

Till minne av Pelle Molin och hans kulturgärning hålls sedan 1984 traditionsenligt ett tal varje år den 8 juli vid den minnessten som restes 1946 i Tjäll Multrå där Pelle föddes.

Pelle Molinsällskapet har nyligen instiftat ett kulturpris, ”Pelle Molinpriset”, som så småningom kommer att delas ut till personer som på olika sätt verkar i Pelle Molins anda.

Inom styrelsen, i första hand av ett par styrelsemedlemmar, pågår ett arbete att samla, registrera och identifiera alla de brev och målningar som finns kvar av Pelle Molin. Resultatet av det arbetet kommer så snart det är klart att publiceras.

Pelle Molin bodde och verkade i Näsåker mellan 1890-1894 och han har betytt en stor del i att Näsåker uppmärksammats genom åren, kanske främst genom Pelle Molins stugan och krönikerspelet ”Sagornas Ådal”.

Pelle Molin efterlämnar ett stort konsthistoriskt och litterärt kulturarv. Det är Pelle Molinsällskapets främsta ambition att på olika sätt uppmärksamma det kulturarvet.

Vi tror att den här bloggen är ett sätt att uppmärksamma Pelle Molins livsverk.