Den kända norska konstnären Nanna Kiønig 1876-1954 träffade Pelle Molin som tonåring i sitt hem utanför Bodö. Så här berättar hon som 75-åring 1951 om sitt första möte med Pelle:
”En mörk, sen novemberkväll kom det som vi trodde var en luffare till jägmästargården – mitt barndomshem. Det var Pelle Molins resekamrat. Senare kom också Molin, och jag tror att jag har mycket att tacka hans vidunderliga fantasi för. Jag blev själv, som ännu inte var vuxen som bergtagen av hans berättelser. Som han kunde berätta!! Jag kom senare i samma stämning, då jag läste hans vidunderliga ”Historien om Gunnel”.
Mina konstnärsgriller blev större med åren och mot min fars vilja trotsade jag mig fram på den smala stig under besvärliga förhållanden och svält. Pelle Molin stod alltid framför mig med de gnistrande ögonen och en vilja som ingen makt kunde hindra. Han var så vacker och så stolt i sin stiliga samedräkt.
Jag gick som i en drömvärld efter hans besök. Han sade att när jag blev vuxen, då skulle jag resa med honom till Paris, och vi skulle upp i Eifeltornet för att riktigt känna oss ovanpå.”
Och så här skriver Pelle Molin hem till sin syster Agnes:
”Ute på hedens gräns bor en jägmästares blonda dotter, som kanske gifter sig med mig en vacker dag, om jag kan balansera till dess utan säkerhetsnät. Jag har inte träffat henne mer än två gånger, sedan hon grät i mina armar framför den inhuggna helfiguren av en gammal präst i kyrkans stenvägg, en månskenskväll. Dessutom, minns du, att jag berättade om Nan´ Kiønigs kärlek till mig.. Du minns den verkligt vackra historien – ett novellmaterial! – om hur Nan´ sökte upp mig i Bodö en kväll och hade mig att följa sig – och huru hon, utan hjälp från min sida, småningom kom fram med den gråtande ljuva och flammande berättelsen om sin kärlek”
På den här hemsidan har Jan Dagfinn Monssen skrivit en biografi om Nanna Kiønigs konstnärsskap och om hennes möte med Pelle Molin.
Tidigare inlägg om Nanna Kiønig
